.

Har kopplat upp mig här på praktiken. sitter i en svart skinnsoffa men datorn på bordet framför. Finns inte så mkt att göra just nu så jag sitter och gör ett system i min dator så att de för de första ska bli lättare att hitta bilder och filer men också så att de tar mindre plats. Ett oändligt arbete men de kommer bli fab när de är klart. Funkar lite som när man taggar bilder på facebook fast man taggar med lite fler sökord. Om man ska beskriva studion här där jag är så är de en stor vit lokal, som sagt en miljon apple grejjer överalt... för att inte tala om alla kameror och canon tillbehör. Vad jag vet är de tre olika skrivare, en megastor! De finns ett kök och där jag sitter en liten soffgrupp med clean stil. själva studion är fab, finns hur mycket bouncerar, lampor och blixtrar som helst. man kan bygga om med bakgrunder och väggar också.. även olika golv. De jag är mest fascinerad av är plexigolvet som gör en lätt spegling i bilden, najs effekt faktist! Aa jag skulle kunna skriva en bok om all fantastisk utrustning! Som ni kanske förstår är jag delvis i himelriket. Men samtidigt känner jag mig smått skärrad. När man kollar på all utrustning, ser deras bilder lyssnar på deras samtal där dom totalsågar utrustning som kostar kanske tre ggr så mkt som mina grejer..De är smått jobbigt... asså ja spara typ ett år till min kamera, ännu ett år till har jag sparat och samlat på mig grejjer och om man räknar ihop en slutsumma på alla mina grejjer så är de värt typ lika mkt som ett objektiv som dom äger. Det är som att vi lever i olika värdar. Foto är inte längre en fråga om att ha känsla för vad som skulle kunna bli en bra bild. Med den informatinon och det jag har tagit in bara igår och idag så handlar det om skillnader så små som pixlar. Det är som att du ska kunna hålla ett försvarstal för varje liten pixel i bilden du tagit eller redigerat och det är hur du har valt att fånga dom, med vilka instrument du använt och hur du har valt att redigera dom som avgör om du är rätt man för jobbet. Det är som ett slag i ansiktet, jag känner att jag från och med nu måste tänka en gång till innan jag visar en bild för någon och jag måste verkligen plugga på mer innan jag tar mig ann ett jobb nästa gång. Den bistra sanningen är att man måste stå ut ifrån mängden och med vassa armbågar visa att man inte är en amatör utan ett proffs värt att anställa.