.

Fan va less jag blir. Varför har alla ni andra liksom bundit upp er, startat ert liv som ni vill leva forever??? WHY? WHY?WHY? Jag tar snart studenten, men vafan är de jag kommer ut till för liv? Min dröm är att nu efter studenten kunna göra vafan jag vill, se världen, dra iväg, backpacka.. om så bara i en månad. Men de händer ju inte att jag åker själv i en månad utomlands. Fine om man flyttar utomlands men ska man resa omkring vill man inte va själv. Jag måste faktiskt säga att jag blir lite besviken. Jag menar fine att ni är kära och jadijadi, men eget liv kanske?? Vafan man lever bara en gång och jag lever fan inte för charterresor.. Fatta va mycket av världen man missar :(( Jag må vara världens mest ego, taskiga och hemskaste vän som skriver såhär men snälla! Inse att ni inte är en och samma person, ni är två! Man måste inte göra allt tillsammans och de är nog bara bra att komma ifrån varandra för ja menar håller inte ett förhållande för att man är ifrån varandra en månad eller nått då lär de ju inte hålla livet ut, och fatta va tröttsamt att slösa sin ungdom på nått som inte ledde nån vart. JAAAAAAAAA jag vet, jag är hemsk mot er, men ännu en gång, jag mår piss av dagsläget.. jag mår piss av att se er, känna hur ni glider längre och längre bort, och inse att jag blir antingen prio två eller också ett tredje hjul, förövrigt är tredjehjul de värsta jag vet. klagostund slut, tack för mig.