.

Jag och Linda har snackat om minnen som inte försvinner. Människor som lever kvar i än, lämnar spår. De känns som att jag har levt typ tusen liv innan. För mig är livet ett pussel. Allt har en plats och tar man bort en bit så finns de (nästan) alltid  en som passar in bättre. Men jag har en bit, ett hål som inte går att byta ut. Jag blir så jäkla arg när ja tänker på de. Eller arg, va ska ja vara arg på, jag är ledsen. Du kommer nog aldrig Lämna nya små spår att fylla ens lite av hållet du lämna.

fffh.