overdosing
i fredags låg ja i Johannas säng och de kändes som att jag skulle dö, helt seriöst så tänkte ja att okej mina ben domnar, ja kokar av feber och ja får ingen luft, överlever ja nu är de ett mirakel. På nått konstigt vänster så kunde ja inte låta bli att skratta efter att ja just hyperventilerat!?? Måste vara den mystiska blondinen som satt bervid mig och såg livrädd ut. Eller också aå var de själva situationen.Aja i taxin hem försökte ja dölja för mamma hur dåligt ja mådde, ja hatar när hon är orolig. när vi väl kom hem gick de inte att dölja. Jag fick en sjuhelvetes panikångestattack så att känseln försvann i bena och händerna. ja hyperventilerade tills ja svimma och ja trodde ännu en gång att ja skulle dö. Dom ringde till sjukhuset för att få hjälp och sjukhuset ville att vi skulle komma in men mamma vet att jag är totalt livrädd för sjukhus så hon fråga om de fanns möjlighet att hjälpa mig hemma. Efter ett tag kom ja ner på jorden igen. Jag har ALDRIG mått såhär dåligt! jag har varit på sjukhus för akuta grejer runt om i hela världen, ja har opererats ett antal gånger för olika skador men ja har aldrig tidigare blivit så livrädd.
I lördags kväll vakna ja alldeles genom svettig, gick upp från sängen och la mig i soffan, hade tydligen sovit 18 timmar non stop, strax där efter kommer janne hem, han kommer och sätter sig hos mig, tittar på mig och fråga försiktigt
-hur mår du?
-vet inte, bättre tror jag.
-Ida ja trodde du skulle dö igår.
Igår söndag hade ja mest hög feber, svinigt ont i öronen och halsen. Gör mig förbannad att ja inte kunde jobba.
Va uppe för nån timme sen och tog en tabblet så ja mår rätt bra just nu, thats why ja sitter här och skriver. Tror dock att de går åt rätt håll för med tabblett i kroppen igår funkade ja inte ändå. Inget jobb ikväll heller dock. Fan dehär tar kol på mig.
Jag blir så deppig av att bara ligga och tänka, ja måste bli frisk snart.
Tillägg, jag måste byta jobb. Första prio när ja blir frisk. Man är fan inte värd mer än den skit man vecka efter vecka städar undan och vissa beeter sig som att de vore nåå jävla pakt i Robinsson. Va lite mänskliga förfan!
I lördags kväll vakna ja alldeles genom svettig, gick upp från sängen och la mig i soffan, hade tydligen sovit 18 timmar non stop, strax där efter kommer janne hem, han kommer och sätter sig hos mig, tittar på mig och fråga försiktigt
-hur mår du?
-vet inte, bättre tror jag.
-Ida ja trodde du skulle dö igår.
Igår söndag hade ja mest hög feber, svinigt ont i öronen och halsen. Gör mig förbannad att ja inte kunde jobba.
Va uppe för nån timme sen och tog en tabblet så ja mår rätt bra just nu, thats why ja sitter här och skriver. Tror dock att de går åt rätt håll för med tabblett i kroppen igår funkade ja inte ändå. Inget jobb ikväll heller dock. Fan dehär tar kol på mig.
Jag blir så deppig av att bara ligga och tänka, ja måste bli frisk snart.
Tillägg, jag måste byta jobb. Första prio när ja blir frisk. Man är fan inte värd mer än den skit man vecka efter vecka städar undan och vissa beeter sig som att de vore nåå jävla pakt i Robinsson. Va lite mänskliga förfan!
Kommentarer
Postat av: Anonym
låter inte bra dedär! :O
Postat av: Anonym
shit ida, du måste ta reda på vad det här beror på.. tänk om det händer igen
Postat av: Snerven
Gumman, blir fan orolig när jag läser det här. Saknar dig, krya på dig ordentligt nu!
Postat av: sofie
shit Ida :O omg! krya på dig! <3
Postat av: fredrik
baby <3
Trackback