kärlek
Jag vet inte vad de är. Jag har börjat fundera så mycket över känslor och kärlek, kärlek på distans och kärlek till något man gör, brinner för. Just nu känns de som att all form av kärlek är distans även om jag i detta nu kan vidröra nått jag håller kärt. Allt detta funderande gör mig galen. Att hålla alla jävla känslor inom mig gör mig ännu mer galen. Jag tror de var jag och sollentuna gänget som pratade om att de egentligen bara är sjukt att min inte berättar för folk att man tycker att dom är typ de läckraste man sätt, att man är dödskär eller bara nått så enkelt som att " fan ja tänkte på att din tröja va skit snygg" , asså man vet ju själv hur galet glad man blir om man får höra minsta lilla.. A ska nog släppa lite på de där stela!
Hur som helst har jag de senaste dagarna gjort iordning mitt portfolio. Kan inte säga att jag är direkt nöjd, för de första börjar jag tvivla på mig själv och mina kunskaper och sen känner jag dessutom att dom som medverkar i mina bilder jag eventuellt kommer visa upp för arbetsgivare borde vara helt med på de och jag kan inte annat än inse att några av mina bästa bilder har jag tagit för drygt ett år sen, för ett år sen såg inte mitt liv ut som de gör idag.. :( Knepigt dedär.
Asså ja har iof många fina bilder, asså en fin bild, "en fin bild" no more. Asså för att en bild ska bli ett "verk" ska de vara en fin bild som tar tag i en, de krävs så mycket mer än ett snyggt motiv och bra utrusting. Jag tror att du måste bygga upp nått slags förtroeende med den du fotar, skapa nån slags kemi, modellen måste förstå dig bara genom att se hur du som fotograf aggerar. De är defenitivt inte lätt och de kräver en del av både modell och fotograf. Jag tror bara jag har uppnått dessa sparkling moments med en person ett fåtal gånger.. Ja nu kanske ni förstår vad jag menar med kärlek till nånting,något du brinner för. Ja för mig är fotografering som med närkontakt med en människa, jag kan bli helt lyrisk, helt uppslukad i min vision om hur jag vill att bilden ska bli, jag kan kolla i kamran och planera hur jag ska redigera bilden.
De låter säkert helt fuckat dehär men thats me. Kameran får mig i vissa fall ett leva ut alla tankar och känslor jag bär på- underbart!
Hur som helst har jag de senaste dagarna gjort iordning mitt portfolio. Kan inte säga att jag är direkt nöjd, för de första börjar jag tvivla på mig själv och mina kunskaper och sen känner jag dessutom att dom som medverkar i mina bilder jag eventuellt kommer visa upp för arbetsgivare borde vara helt med på de och jag kan inte annat än inse att några av mina bästa bilder har jag tagit för drygt ett år sen, för ett år sen såg inte mitt liv ut som de gör idag.. :( Knepigt dedär.
Asså ja har iof många fina bilder, asså en fin bild, "en fin bild" no more. Asså för att en bild ska bli ett "verk" ska de vara en fin bild som tar tag i en, de krävs så mycket mer än ett snyggt motiv och bra utrusting. Jag tror att du måste bygga upp nått slags förtroeende med den du fotar, skapa nån slags kemi, modellen måste förstå dig bara genom att se hur du som fotograf aggerar. De är defenitivt inte lätt och de kräver en del av både modell och fotograf. Jag tror bara jag har uppnått dessa sparkling moments med en person ett fåtal gånger.. Ja nu kanske ni förstår vad jag menar med kärlek till nånting,något du brinner för. Ja för mig är fotografering som med närkontakt med en människa, jag kan bli helt lyrisk, helt uppslukad i min vision om hur jag vill att bilden ska bli, jag kan kolla i kamran och planera hur jag ska redigera bilden.
De låter säkert helt fuckat dehär men thats me. Kameran får mig i vissa fall ett leva ut alla tankar och känslor jag bär på- underbart!
Kommentarer
Postat av: Z
De bästa bilderna på mig Ida, det är de du tagit...
Postat av: Ida
de bästa bilderna jag har är på dig, de ända som nånsin slitit tag i mig. Jag saknar de
Postat av: Sofie
du e grym ida, tvivla aldrig!
Trackback