.

" Du var 17 jag var 16 och jag skolkade från allt, jag ville bara va med dig"
Jag ljuger om jag säger att det inte berör mig längre men tiden tycks trots allt läka en del sår.

Jag har blivit så jäävla blödig, asså jag är verkligen inte rädd för smärta- snarare tvärt om. Men ord, människor och uppleverser kan jag bara inte smälta längre. Gråter på tok för mkt för ingenting.
En känsloladdad låt och det blir forsen.. herre guuud!
skärpa sig!