.

shit alltså.
mm jag vet inte, jag skulle vilja kalla e för berg-och-dalbana, allt går upp och ner, gör en loop och störtar.
Fick mitt schema för nån dag sen, ångest över att de är så nära till skolan börjar, ångest över att jag går 8-16 varje dag och ångest över att ja inte har en jävla aning om de här blir mitt sista år. tack gud att jag bara har två plugg ämnen, svenska och engelska. Utöver de har jag bara Fotografisk bild,Grafisk design komunikation och mediakunskap.

Ja är så jävla fucking pitt trött på att inte ha nån aning om nånting, ja hänger inte med i svängarna för fem öre, går och blir kär i typ allt och alla, eller nej inte kär, jag vet inte vad de är men ni vet.. blir liksom smått frälst av vissa personer.
Och dom flesta vet väl också hur ja blir när ja träffar nya som jag diggar, kan liksom inte släppa de/dom.
A de är inte lätt asså.
Hela jag är en berg -och-dalbana, både humör och känslomässigt.
Har blivit så jävla blödig samtidigt som jag har börjat tro på mig själv en skvätt mer.
Eller så här, jag tror på min personlighet, men min personlighet passar inte i min kropp. Jag är stolt över att vara jag, jag är stolt över vad jag kan och jag skäms inte över vad jag inte kan. Men jag tål inte mitt skal, jag hatar min kropp.
Sä jävla trött på att vara fångad i en tung jävla hösäck som inte orkar en tiondel av vad jag har energi till, inte strålar på långa vägar så myckett som jag känner ibland.
Den ända prestationen jag är missnöjd med hos mig själv är kampen om att besluta mig.
Anntingen nöja mig med den kropp jag har, leva med den och forma min personlighet efter de förutsättningar jag har eller också ge mig fan på att ändra mig, få den kropp (som är rimlig) som jag kan  trivas med, hittar mig själv i, strålar i.
Iag vill vara [email protected] 

dream on! puss!