.

Tack.

Satt i min Ensamhet. tyst som fan. Hatar att höra mina egna andetag eller mina egna tankar.
-Satte på lite musik.
Då började tankeverksamheten på riktigt, blev plötsligen känsloladdat.
Utan att tänka börja jag le.
Ville bara krama om dig, pussa dig på kinden å tacka.
Bästaste!
De går upp och ner, ibland blir jag bara så trött på dig. Eller jag förstår inte om du är sur, arg eller va som händer...
Men samtidigt, jag vet inte de e knas. Oftast är de i dom lägerna jag bara vill krama om dig, be dig andas ut och bara va!
Idag hände det något lustigt där uppe i hjärnkontoret, åkte skridskor med lill Äm och från ingenstanns så kom du på tal, jag berättade lite om dig och hur jag kände dig..
Och då sa hon; " Åh Ida du är så knasig, man kan ju tro att du är jätte glad, är du de?"
Jag stanna till och insåg att jag skratta.
Och sen; "Är ni två bästisar?"