.

Allt handlar om fokus, andas i jämntackt, äta med jämna mellan rum, träna mer än va man känner för och helt enkelt ta sig samman.

Ny vecka, nya vanor, i tackt med att solen kommer fram ska jag också göra de.
-träna mer, äta .. ah försöka .
Men framför allt, finnas.. Jag vill finnas för dig, för alla andra och kanske även se mig själv.

Igår kväll kan ha varit bland dom värsta i mitt liv, har aldrig någonsin haft sån avsmak för livet.
Tårarna tycktes aldrig ta slut och i tackt med att andningen ökade så försvann medvetandet, några gånger svartnade det och till sist så låg ja bara å skakade, greppade en kudde som att den skulle hålla mig kvar i livet. fyfan.
men jag vet inte, jag kan inte säga att jag var rädd, du andades, du andades för två.
Min sjärna i mörkret, kan du inte ta de där som ett prov, tillsammans så klarade vi de, du höll mig kvar och jag själv höll mig kvar, vi gjorde de tillsammans.
Jag har aldrig kännt mig så trygg av din närvaro och den här gången var du inte änns i samma rum.
För första gången kände jag att de skulle lösa sig, du stannade i det mest patetiska,töntigaste grejj ja nånsin gjort, ett enkelt knapptryck så hade du kunnat lämna de.
Men du stanna, du fick mig att kämpa lite till. Tack, tack!

Så va säger du, var de här början på nått nytt? Nu vet vi att om vi gör de tillsammans så kommer de funka.
Hade ja inte litat på dig kan man aldrig veta vart de hade slutat, glöm inte de.


"Cause baby there aint no mountain high enough"