.

 "Det här är den första dagen i resten av mitt liv"

De värsta som finns är att ha djupa känslor för någon och att veta att det inte är ömsesidigt.

Även när vi bråkar så saknar jag dig.

Du till mig; "Du tänker för mycket"

-Jo tack jag vet, men jag kan inte göra så mycket mer.

Andetag, kroppskontakt, eller bara tankar.

Någon form av närvaro tack !

Undra om det finns en förklaring för mitt beteende?

Tröstäter och spyr.

Hetts-tränar och äter knappt alls.

Intalar mig själv att man ska äta mycket mat..

..Går upp i vikt och börjar hastigt om med ovanorna.

Skrattar utåt och bryts sakta ner på insidan.

 

- Vet du?, Jag blir så jävla förbannad på dig ibland!

När du lever i paradiset så kopplar du bort mig.

Shit asså, helt utanför. Jag vill bara slå dig för att jag känner mig så sjukt övergiven.

Undra om EGOIST är ett tillräckligt starkt ord för att beskriva mig och mina ryck.

Ibland skiter jag fullständigt i va folk berättar, deras minnen blir som nått jävla virus som kladdar fast i mitt huvud och stannar för att påminna mig om all skit.

ÅH! Fasen va arg jag blir de liksom retas med mina problem och sen blir jag arg för att jag inte kan glädjas för andra.

-Är det de som kallas ondcirkel?

 

Om jag bara visste hur DU känner.

Är det bara jag som hysteriskt dygnet runt måste göra saker för att stänga dig ute från mina tankar?

Ja, jag e verkligen besatt, men vad ska jag säga?

Iden från början va att jag lite kort, sådär enkelt och lustigt skulle framföra att jag till och från saknar en god vän.